Vi arbetar i kvarteret Glädjen, nr 13. Tänk vilket namn och så glad jag blir när jag parkerar min cykel i det här stället varje morgon. Vår hyresvärd har ropat in det vackra stället på en auktion och har sedan bett en konstnär, tillika målare att texta kvarterets namn. Stor omsorg bakom vilket jag både tänker på och känner när jag kommer till jobbet. Jag har förstått att namnet från början härrör från ett ”glädjehus” som fanns på Sankt Petri Kyrkogata och ett studentboende som fick samma namn i ett senare skede. Hela kvarteret heter nu Glädjen :). Namns symboliska betydelse kan ändras över åren och för mig förknippas namnet med en helt annan sorts glädje, nämligen att få möjligheten att arbeta i ett gammalt hus med vackra material och proportioner och en fantastisk innergård där jag ofta pausar under dagen. Men också – givetvis – tacksamhet och glädje över att ha ett arbete och kollegor som jag trivs med och utvecklas tillsammans med.
Under våren har jag också haft nöjet att fortsätta arbetet med STAD, nr 16 och 17. Det senaste numret handlade om begravningsplatsens roll i offentliga rum och fick en smärtsam aktualitet i och med dådet på Drottninggatan i april i år. Människor samlades i stor skala för att visa sin sorg, lägga blommor på trappan på Sergels Torg och ta tillbaka det offentliga rummet som en plats för möten, trygghet och glädje. I samma artikel diskuteras också Memory Wound av Jonas Dahlberg, ett förslag till ett monument efter Utøya (se bild). Något av det mest berörande och bästa jag sett, men också därför en ständig och stark påminnelse för dem som bor i närheten och som kanske måste få glömma/få en paus först för att sedan kunna läka.
Vi påverkas av det vi har runt om oss, varje dag. Genom att tillföra det vi är bra på kan vi göra stor skillnad för många.