Varför ska man egentligen behöva motivera varför man behöver grönska och vatten i en stad? Varför måste man använda sig av kvantitativa undersökningar och ha bevis för att få till stånd fler parker och mötesplatser? Kan det inte bara få räcka med att både grönska och vatten har ett värde i sig? Att det bidrar till att vi trivs och vill vara på en plats eller bo i en stad som inte bara består av asfalt och betong. Att människor väljer att flytta till städer som känns trivsamma, räcker inte det argumentet väldigt långt? Att det bidrar till ökad livskvalitet att ha nära till en grönska eller vatten.

Jag funderade på detta en extra gång under ett möte med Tekniska förvaltningen i Lund i går. Där anställda på parkavdelningen får motivera inför politiker varför de inte tycker att 500 kvm är en tillräcklig lekyta för 45 barn i ett bostadsområde. Försök se det framför er. En vanlig villatomt är på ca 1000 kvm.