Innovation in Mind 2013

Det finns stora fördelar med att gå på konferens i sin hemstad. Man cyklar till arrangemangen, glider in när man har tid och gläds åt att staden lever upp när människor från jordens alla hörn samlas och umgås. Samma fördelar har en baksida. Barnen kan ju hämtas från dagis och skola, mataffären ligger på vägen från konferensen och det går ju att kombinera konferensbesök med att lägga sina barn. Jag hade alltså en ganska splittrad upplevelse av årets Innovation in Mind och missade en del inbjudande mingel. Å andra sidan vet jag inte om det hjälpt att jag varit med på allt, för det var ett brokigt program, gjort för att passa de flesta smaker och känslan efteråt var splittrad – kanske precis enligt arrangörernas avsikt. Forskarseminarier om insekters hjärnaktivitet blandades med en ”futurologs” lugna reflektioner, ett danskt MindLab med avstamp i offentliga utmaningar som digital företagsregistrering kontrasterades mot ett londonbaserat designteam som bl a berättade om tankarna bakom designen av den engelska paviljongen till världsutställningen i Shanghai 2010.

Dag 1 inleddes med lunch i Universitetshuset. Det var ett smart drag att vara där, miljön är fantastisk och rimmade bra med den väl genomtänkta maten. En smakstart. Dagen fortsatte sedan med föreläsningar i Stora salen på AF. Ray Hammond gjorde det största intrycket på mig. Han ingav framtidstro med sina tankar om att vi har möjlighet att gemensamt lösa de utmaningar som världen står inför. http://www.rayhammond.com/

Dag 2 inleddes med föreläsningar på förmiddagen och fortsatte sedan med break-out sessions på eftermiddagen där vi fick plocka ihop vårt eget program. Konferensen flyttade också från det centrala universitetsområdet till Ideon och Medicon Village. Vettigt.

Inspirerad av en föreläsning som jag hörde på förmiddagen valde jag som en eftermiddagspunkt Acceptance of the call/Crossing the threshold med Roy Leighton. Där fick vi som ville delta i en Shakespeare-pjäs, den kända ”to be or not to be”-monologen från Hamlet. Bilden ovan är från detta tillfälle. Jag har en lång gul kofta på mig. Pjäsen var ett sätt för Leighton att illustrera teserna om att vi alla behöver praktisera Questioning, Resilience, Relationships and Results, för att klara (arbets)livets förändringar och utmaningar. Som tack fick vi som deltog boken 101 Days to Make a Change.

Stuart Wood från Heatherwick Studio in London var också en spännande bekantskap. Han berättade om fyra designprojekt som hans företag arbetat med. Alla superintressanta och väl presenterade, så detta hade lätt kunnat vara en Keynote speaker. http://www.heatherwick.com/ https://www.artsy.net/artist/thomas-heatherwick

Det blev en stor diskrepans mellan dessa erfarna föreläsare med fantastiskt presentationsmaterial och flertalet av de forskare som framträdde. Forskarna ger inte alltid intrycket av att vilja nå ut till en större publik och man har inte tagit hjälp för att producera presentationsmaterial utan glatt snickrat ihop det själv. Resultatet blir förstås därefter. En erkänt duktig forskare är inte per automatik duktig på att strukturera och formge sitt presentationsmaterial, lika lite som en kommunikatör behärskar forskarens ämne.

Så var även fallet med dagen sista break-out session, The Material Point/ Material science meets design and architecture and vice versa. Med tanke på ämnet var det påfallande att de olika presentatörerna inte hade synkat sina presentationer och heller inte hade gjort dem läsbara eller intresseväckande. Fyra män fick presentera sin organisation/forskning och sedan var det dags för den enda kvinnan, den briljanta designern Alisa Andrasek. http://www.biothing.org/. Inte nog med att hon var sist ut, hon blev också avbruten av moderatorn som tyckte att hon kunde avsluta tidigare. Hennes föredrag borde ha fått vara huvudpunkten tillsammans med professor Lars Montelius presentation. Under den så kallade frågestunden efteråt hade sedan samme moderator bett några (kollegor/vänner) i publiken att förbereda frågor. Resultatet blev att vi som var där kände oss som om vi var åskådare till ett klubbmöte. Den intressanta tanken om mötet mellan materialforskare och arkitekter/designers uteblev.

Dagen avslutades med ett trevligt mingel i restaurangen på Medicon Village. En eloge till arrangörerna för allmänt väl genomtänkta måltider, kaffepauser och mingel. Vackert och gott. Och fin musik.

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *